Ett nytt inlägg helt enkelt

Nu är det alldeles för många av nära och kära som gör det, bloggar alltså, och jag känner mig som en snål snyltare när jag inte ger något tillbaka. Så håll i hatten, nu bloggar jag igen, och ingen vet hur länge det varar, allra minst jag själv, men det får man stå ut med!

En tre dagar lång jobbhelg som kändes som tre veckor är förbi, och innan dess passerade fem dagar i Dublin som kändes som fem timmar. Tiden är sannerligen i gungning dessa dagar, den står still och hoppar fram, hoppar över. Men bakåt har den inte börjat röra sig än, vilket känns skönt. Så länge den går framåt, och jag med den, tror jag att vi är på rätt spår. Det där med att vara på rätt spår är lurigt, det där är jag nog inte känd för att veta mycket om, däremot gissar jag mycket, och bloggar nog mycket om det också, när jag väl bloggar! Men ju äldre och klokare jag blir, desto mer inser jag att de spåren jag väljer leder nästan alltid till något bra, de leder inte helt åt skogen iallafall.

Men alltså... det här Spicespåret... Det känns extremt upptrampat just nu, jag måste nog avsluta den där stigen snart. Jag har inte direkt någon avfart i sikte, inte någon som säkert leder till något bättre, men det gör inget. Det finns en massa avtagsvägar, vändplatser och parkeringsplatser där man kan köra av och bara vila ett tag också, jag hittar nog något. Det är lätt hänt att man kör omkring där på motorvägen i 110km/h och tycker att det går så snabbt och lätt, och det är väl lika bra att köra på så att man kommer fram i tid, innan rusningstrafiken eller något annat stoppar upp flödet. Då ser man inte de där avfarterna och rastplatserna. Men sån är inte jag, sån vill jag inte vara. Jag är nog snarare tvärtom, när jag väl insett att jag vill byta riktning eller pausa, då tar jag första bästa avfart och sen får den leda dit den vill (skit samma om jag hamnar mitt i rusningstrafiken, det har ju sin charm det också, man ser en massa andra bilar och människor om inte annat). När jag blir stor, typ snart, då ska jag vara en sån som lyssnar till signaler som säger "motorvägar är tråkiga", men jag kommer även vara expert på att läsa vägskyltar och se tecken som visar vilket avfart jag ska välja. Och så kommer jag hamna... i... iiiiiiii... ingen som vet! Men, fortsätt följa min blogg så får du veta svaret (kanske)! Ha! Vilken cliffhanger! Gonatt!

This Must Be What All the Fuss Is About...

... Att va ledig!!! Att vakna, inte behöva gå upp, ändå göra det eftersom man vet att något bra väntar. Det kommer bli en underbar och fri sommar, det tror jag!

tillfälligheter?

Jag såg precis Thelma & Louise igen, sist jag såg den var i skinnsoffan i Staffanstorp när jag var typ 14 år liten.  Men den var så bra som jag minns den, roadtrip, göra misstag, ha roligt, coola tjejer, dumma (och en del snygga) killar. Denna gången fick den mig såklart att tänka på förra årets roadtrip i WA, som också innehöll en sån där fuck-fuck-fuck-hur-gick-nu-det-här-till-kan-jag-inte-bara-vakna-upp-och-inse-att-allt-bara-var-en-mardröm-känsla. Se om filmer är skönt, man vet ganska säkert att någon skön bra känsla kommer infinna sig. Plus att när jag såg den sist tänkte jag nog att delar av det där vill jag också göra, och nu har jag faktiskt gjort det, och vill göra det igen! Misstag är bra att göra, lite olycka är nog hälsosamt. Därför gjorde det inte så mycket att cykelkedjan gick sönder på vägen hem från Alex ikväll. Jag fick promenera istället, och fick tid att tänka lite. Ibland stannar livet upp liksom, någonting går lite långsammare än vanligt, att gå istället för att cykla till exempel. Så hinner man tänka lite, och vips formas första blogginlägget på ett halvår! Det jag hann tänka var att jag undrar om det är en slump att idag:

1. var det precis ett år sedan jag började den ödesdigra roadtripen som, med SUMPIGT däck, gjorde mig tusenlappar fattigare men en massa erfarenheter rikare (som filmen, förutom att vi inte körde utför ett stup utan tog taxi för att ta oss bort från vår olycka).

2. såg jag en film som handlade om en roadtrip och en olycka

3. gick ett fordon, fast en cykel denna gången, sönder igen

4. passerade en bil i höjd med Möllevångstorget, vars en däck var punkterat så den förde ett fruktansvärt oväsen, men den fortsatte köra och jag ville bara ropa "STANNA innan det blir värre än det är!", men struntade i det, tänkte att de får väl upptäcka själva... precis som jag fick. Men jag tror att det är så, att om man bara kör på trots att man känner att något är fel, så kommer man ändå, förr eller senare, haverera och inse att skadan är så mycket värre än vad den hade behövt vara, om man bara hade stannat i tid... Eller om man tagit det lite lugnt från början...

En sista tillfällighet, jag kom på det precis: Den 25 maj 2008 skrev jag mitt sista blogginlägg på länge länge i resebloggen, den 25 maj 2009 skriver jag mitt först blogginlägg på länge länge i nya bloggen. Hmmmm... Och det betyder... Äh, eller vadå tillfällighet förresten!? Det är ju faktiskt JAG som styr!

  Vägen

 Suz & Em

Thelma & Louise

Jag drömde precis att Molly hoppade ner i en hink med vit färg.

Berlin!

Jonas var här, det var kul! Molly dricker vatten ur glas, och äter blommor, det är också kul!



Sen åkte jag till Berlin, tittade på husfasader och gick på halloweenfest med en hund (lejon?), utklädd till mumie/trafikolycksoffer. Grymt bra helg, snacka om att jag behövde resa, själv, i en ny stad, bara vara mig själv, eller någon helt annan. Promenaden ensam i ett kallt, mörkt, men inte alls skrämmande Berlin på tidiga fredagkvällen var värd allt! Kände mig så fri, lugn, glad. Det slutade med att jag köpte tre rosa och svarta jongleringsbollar. Till mig själv. Eller nä det slutade ju inte där, det började nog mest där. Emma blev mumie efter det.


Negativa effekter av helgen var att en australienare inte kunde ta att det finns en annan australienare och den ena australienaren vill inte prata mer. Nähäpp. Men det skiter jag fullständigt i just nu. Jag orkar inte ta ansvar för fler känslor än mina egna. Jag kan och vill iallafall inte ljuga, inte såra heller, men ibland går de två sakerna inte ihop. Jag tror jag har det bra som det är nu, men bara för att man har det bra betyder väl inte det att man måste gå och ta ansvar för någon annans problem istället? Jag är inte egoistisk jag är bara jävligt intresserad av mitt eget välbefinnande! Jag lyckades alldeles själv fixa ett superbra liv i Melbourne i Australien förra året. Nu är jag tillbaka i Malmö och har äntligen fått något sånär styr på saker och ting här också. Ungefär såhär vill jag ha det. Jobb är fixat, det känns kul. Studier är inte alls fixat, men jag har iallafall återigen bestämt mig för något jag INTE vill göra, alltid nåt. Så nu när jag har fixat det här tänker jag inte låta nån förstöra det. Jag förtjänar att ha det bra.


Jag har ätit jättedåligt idag! Ett thaithai-mål på hela dan typ. Inte bra! Ska äta ägg och toast nu.

WallEEE...? Eeeevaa....?

Har varit på bio och ätit massa popcorn och såg Wall E! Jättefin film, glad-film! Snygg och jättegullig (ovanlig kombo...!). Innan dess köpte jag en finfin blomma, eller planta kanske, grön var den iallafall, och cyklade genom halva stan med den. Och innan dess scones med Lisu, papps och Sesam. Bra dag!!! Som tur är kommer det nog fler, med lite måsten och borden. Jobbade på sportbaren i lördags och det gick bra, trots 4 väldigt krävande gäster, J&D&L&A. Undrar om de kommer ringa igen, hmm... Jo jag vill nog att de gör det, hade varit skönt med pengar, men gråter inte floder om jag inte får jobba så mycket heller. Får bli som det blir, den som lever får se, o.s.v. Blev även en schyst men sen födelsedagsfest på lördagnatten. Den slutade med remi i schack och däckade gäster i bakgrunden. Och promenad hem i regn, storm och höst 5 på morgonen.
Jaja...
Dagens film: Wall E
Dagens låt: Ane Brun - Changing of the Seasons

jobb, konserter, katt

Jag tror jag fick jobb idag! Sportbaren vid Möllan! Lördag 18-22 får jag reda på hur det är iallafall, hoppas det blir skoj. I övrigt har det ju hänt en massa grejer sen sist! Dock har Celeste inte jobbat mycket, av någon anledning. Fast hon är med i Groove!!! (Raindogs är också med i Groove men det är inte lika stort.) Celeste Lundell har tagit ett foto som har blivit publicerat! Det är hur stort som helst, och hon är fortfarande bara barnet! Jag tror hennes liv kommer bli en enda stor framgångssaga.

Idag surfade jag runt lite och plötsligt blev kalendern full med konserter, iallafall november! Nästa fredag på Babel är det Martha Wainwright, eller hur det nu stavas, spelar mindre roll för det bästa blir förbandet, Angus & Julia Stone! Sen i november är det ju Levellers, Woven Hand och Tiger Lou som INTE kan missas. På sätt och vis är det nog bra tajming att börja jobba nu. Pengar kommer behövas!! Fast hur ska jag ha tid att jobba?!? Har ju viktigare grejer för mig...! Fika, hänga och slappa är livsviktigt. Och pingis.

Jag har bytt katt också. Sesam ut, Molly in! Lite mindre, lite tjockare, lite svartare. Skönt att va med katt igen men grymt skönt att kunna sova utan att bli dragen i håret, slickad på kinden, biten i tårna och hoppad på magen! Vi kommer få ett finfint liv tillsammans tror jag. Jag tror definitivt på att Molly kommer få det men just idag känner jag mig ganska positiv när det gäller mig själv också. Jag är fortfarande en förvirrad själ men har nog ändå landat någonstans i det. Det är ok! Jag får va sån här! Jag väljer alltid fel utbildningar, men det är också de "enda" riktiga missarna jag gör, så då är det faktiskt inte så farligt ändå.

Nu ska jag hämta tvätt! Det ska bli kul det med! Sjukt positivt blogginlägg idag! Många utropstecken! Hoppas kunna inspirera en och annan Molly som INTE är min katt och som inte verkar må toppen... Heja dig! Allt blir bra vettu!