Ett nytt inlägg helt enkelt

Nu är det alldeles för många av nära och kära som gör det, bloggar alltså, och jag känner mig som en snål snyltare när jag inte ger något tillbaka. Så håll i hatten, nu bloggar jag igen, och ingen vet hur länge det varar, allra minst jag själv, men det får man stå ut med!

En tre dagar lång jobbhelg som kändes som tre veckor är förbi, och innan dess passerade fem dagar i Dublin som kändes som fem timmar. Tiden är sannerligen i gungning dessa dagar, den står still och hoppar fram, hoppar över. Men bakåt har den inte börjat röra sig än, vilket känns skönt. Så länge den går framåt, och jag med den, tror jag att vi är på rätt spår. Det där med att vara på rätt spår är lurigt, det där är jag nog inte känd för att veta mycket om, däremot gissar jag mycket, och bloggar nog mycket om det också, när jag väl bloggar! Men ju äldre och klokare jag blir, desto mer inser jag att de spåren jag väljer leder nästan alltid till något bra, de leder inte helt åt skogen iallafall.

Men alltså... det här Spicespåret... Det känns extremt upptrampat just nu, jag måste nog avsluta den där stigen snart. Jag har inte direkt någon avfart i sikte, inte någon som säkert leder till något bättre, men det gör inget. Det finns en massa avtagsvägar, vändplatser och parkeringsplatser där man kan köra av och bara vila ett tag också, jag hittar nog något. Det är lätt hänt att man kör omkring där på motorvägen i 110km/h och tycker att det går så snabbt och lätt, och det är väl lika bra att köra på så att man kommer fram i tid, innan rusningstrafiken eller något annat stoppar upp flödet. Då ser man inte de där avfarterna och rastplatserna. Men sån är inte jag, sån vill jag inte vara. Jag är nog snarare tvärtom, när jag väl insett att jag vill byta riktning eller pausa, då tar jag första bästa avfart och sen får den leda dit den vill (skit samma om jag hamnar mitt i rusningstrafiken, det har ju sin charm det också, man ser en massa andra bilar och människor om inte annat). När jag blir stor, typ snart, då ska jag vara en sån som lyssnar till signaler som säger "motorvägar är tråkiga", men jag kommer även vara expert på att läsa vägskyltar och se tecken som visar vilket avfart jag ska välja. Och så kommer jag hamna... i... iiiiiiii... ingen som vet! Men, fortsätt följa min blogg så får du veta svaret (kanske)! Ha! Vilken cliffhanger! Gonatt!